Specialistvården hade redan sagt nej till ytterligare rehabilitering. Ändå ansåg Försäkringskassan att vår svårt sjuka klient borde söka vidare i andra regioner.
Hur långt ska en människa behöva gå för att bevisa att hon inte längre kan arbeta?
Igår, den 16 november, vann Myndighetsjuridik ännu ett mål om hel sjukersättning. Den här gången i Förvaltningsrätten i Härnösand.
Och den här domen innehåller ett resonemang från Försäkringskassan som verkligen förtjänar uppmärksamhet.
Vår klient har under många år levt med en svår och komplicerad sjukdomsbild.
Hon lider bland annat av mycket svår endometrios, fibromyalgi och omfattande kronisk smärtproblematik.
Endometriosen har medfört upprepade operationer, sammanväxningar och så allvarliga komplikationer att hon har behövt få stomi.
Smärtan påverkar hennes ork, rörlighet och kognitiva förmåga.
Hon har under flera år genomgått arbetsträning, både genom kommunen och Arbetsförmedlingen.
Trots omfattande anpassningar har hon inte kunnat återfå någon hållbar arbetsförmåga.
Både kommunen och Arbetsförmedlingen har bedömt att hon saknar arbetsförmåga.
En överläkare har dessutom beskrivit att målsättningen snarare borde vara att hon ska klara av att ta hand om sig själv i hemmet och slippa bli inlagd på sjukhus.
ÄNDÅ NEKADE FÖRSÄKRINGSKASSAN HENNE SJUKERSÄTTNING!
Varför?
Jo, myndigheten ansåg bland annat att hennes möjligheter till medicinsk rehabilitering inte var uttömda.
Försäkringskassan hänvisade särskilt till multimodal smärtrehabilitering.
Men här kommer det anmärkningsvärda.
Hennes läkare hade redan skickat en remiss till Smärtcentrum vid Umeå sjukhus.
Specialistvården hade bedömt att den inte kunde bidra med någon ytterligare rehabilitering för hennes smärtproblematik.
Vad blev då Försäkringskassans argument?
ATT EN REMISS RIMLIGEN KUNDE SKICKAS TILL EN ANNAN REGION!
Myndigheten framhöll även att klienten själv hade möjlighet att välja vårdgivare i en annan region.
Så trots många års sjukdom, upprepade operationer, omfattande rehabiliteringsförsök och specialistvårdens bedömning ansåg Försäkringskassan fortfarande att det kunde finnas möjligheter att förbättra arbetsförmågan.
Vi överklagade beslutet.
OCH FÖRVALTNINGSRÄTTEN SA IFRÅN!
Domstolen konstaterar att det är alltför långtgående att kräva att behandlande läkare eller patienten, efter ett nekande besked från specialistvården, uttömmande ska behöva undersöka om specialistvård i andra regioner gör samma bedömning.
Förvaltningsrätten gör också en samlad bedömning av de medicinska underlagen och de många årens arbetsträning.
Domstolen konstaterar att klientens begränsningar är så omfattande att det inte är realistiskt att någon arbetsgivare skulle vilja betala för hennes arbetsinsats, ens med de anpassningar som skulle behövas.
Ytterligare arbetsträning bedöms dessutom vara utsiktslös.
RESULTATET: HEL SJUKERSÄTTNING FRÅN APRIL 2025!
Vi är oerhört glada för vår klients skull.
Men vi vill också passa på att ge Förvaltningsrätten i Härnösand en eloge för en välmotiverad dom och en självständig, samlad prövning av bevisningen.
Domstolen uppmärksammar även brister i delar av läkarutlåtandet, men fastnar inte vid dessa utan värderar den medicinska utredningen som helhet.
Det är så en rättssäker prövning ska gå till.