Den 27 oktober kom en viktig dom från Kammarrätten i Stockholm. En enig kammarrätt avslår Försäkringskassans överklagande, och vår klient, som är svårt sjuk i postcovid och ME/CFS, har därmed rätt till hel sjukpenning för hela den omtvistade perioden.
18 månaders process
Vår klient hade haft hel sjukpenning under lång tid när Försäkringskassan våren 2025 plötsligt avslog ansökan. Myndigheten ansåg att det inte var medicinskt visat att arbetsförmågan var nedsatt ens med en fjärdedel.
Efter en muntlig förhandling i Förvaltningsrätten i Stockholm i våras, där även en anhörig hördes som vittne om klientens vardag, gav de tre nämndemännen vår klient rätt. Domaren var skiljaktig och ville avslå överklagandet.
Försäkringskassan överklagade. Kammarrätten meddelade prövningstillstånd och beslutade om inhibition, så vår klient fick vänta ytterligare ett halvår på besked.
Försäkringskassans argument
I kammarrätten hävdade Försäkringskassan att läkarintygen var för allmänt hållna, och att det saknades en beskrivning av hur besvären påverkade förmågan i ett fysiskt lätt arbete utan höga kognitiva krav.
Myndigheten pekade också på att vår klient hade kunnat läsa forskningsstudier om sin sjukdom och diskutera behandlingsmöjligheter med sin läkare, och menade att läkaren inte hade vägt in den förmågan. Dessutom invände Försäkringskassan att uppgifterna om svår ansträngningsutlöst försämring (PEM) byggde på klientens egna berättelser, eftersom ingen läkare hade undersökt klienten under ett pågående bakslag.
Läkarens svar
Den behandlande överläkaren förklarade varför symtomen sällan syns vid ett läkarbesök: patienten vilar länge i förväg för att alls orka ta sig dit, och kan därför verka friskare än hen är. Klientens uppgifter bedömdes som mycket trovärdiga.
I ett kompletterande utlåtande till kammarrätten beskrev läkaren vad sjukdomen betyder i praktiken. Vår klient kan inte garantera närvaro en enda dag, eftersom bakslagen är oförutsägbara och kan utlösas av sådant som ingår i varje arbete, som att ta sig dit eller ta emot instruktioner. Redan någon timmes arbete riskerar att slå ut klienten i dagar eller veckor, oavsett hur lätt arbetet är.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar att den behandlande läkaren, som är specialist på postinfektiösa sjukdomar, har god kännedom om klientens tillstånd och om hur det har påverkat funktionsförmågan över tid. Äldre underlag bekräftar bilden, och det har inte kommit fram något som ger skäl att ifrågasätta läkarens beskrivningar och slutsatser. Samtliga tre kammarrättsråd anser därför att vår klient har gjort sannolikt att arbetsförmågan var helt nedsatt.
Vad som stod på spel
Hade utgången blivit den motsatta hade vår klients sjukpenninggrundande inkomst (SGI) nollats. Klienten hade då tvingats sälja sin bostad och leva upp sina pensionsbesparingar. Nu skyddas SGI:n, och med den möjligheten till sjukpenning framåt och till inkomstrelaterad sjukersättning.
Vi är mycket glada över domen och lättade över att ännu en svårt sjuk person får rätt mot staten och slipper få sitt liv och sin ekonomi förstörd. Att en sjuk människa läser på om sin egen sjukdom är inget tecken på arbetsförmåga.