Tre gånger på kort tid har kammarrätterna upphävt domar där förvaltningsrätterna felaktigt nekat våra klienter muntlig förhandling!
Många försäkrade beskriver handläggningen hos Försäkringskassan som ett lotteri. Vilken handläggare får du? Vilken bedömning görs? Kommer samma medicinska underlag att värderas på samma sätt?
Men vad händer när även domstolarna, som ska vara den enskildes yttersta rättssäkerhetsgaranti, uppvisar stora skillnader i hur mål handläggs?
Har lotteriet nu spridit sig från Försäkringskassan till domstolarna?
Den 28 oktober fick vi på Myndighetsjuridik ännu en anledning att ställa den frågan.
Kammarrätten i Stockholm upphävde då en dom från Förvaltningsrätten i Uppsala, som hade nekat vår klient muntlig förhandling i ett mål om hel sjukersättning.
Det anmärkningsvärda?
Ett av domstolens argument var att klienten redan hade ett juridiskt ombud som utförligt redogjort för ärendet och att omfattande medicinsk bevisning hade lämnats in.
Vårt arbete som juridiskt ombud användes alltså som ett av skälen för att neka klienten möjligheten att själv komma till tals!
Förvaltningsrätten avslog därefter överklagandet.
Vi gick vidare till kammarrätten, som nu ger oss rätt. Domen upphävs och målet skickas tillbaka för ny handläggning.
Men det här är alltså tredje gången på kort tid som vi får ett sådant besked från kammarrätten!
Tre gånger har vi fått rätt i att förvaltningsrätterna inte borde ha nekat våra klienter muntlig förhandling. Vi känner dessutom till ett fjärde, liknande avgörande från 2023, där vi inte själva var ombud.
Det börjar framträda ett bekymmersamt mönster.
Enligt 9 § förvaltningsprocesslagen ska muntlig förhandling hållas när en enskild begär det, om förhandlingen inte är uppenbart obehövlig.
Hur många andra försäkrade har fått sina mål avgjorda utan muntlig förhandling, trots att en sådan borde ha hållits?
Vi på Myndighetsjuridik driver mål vid förvaltningsrätter runt om i Sverige och har under åren upplevt betydande skillnader i domstolarnas inställning till muntliga förhandlingar.
Vår erfarenhet är dessutom att vi vinner en betydligt större andel av våra mål när muntlig förhandling hålls.
Redan 2014 uppmärksammade Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) geografiska skillnader i möjligheten att få rätt i socialförsäkringsmål.
I samma granskning framkom att Försäkringskassans beslut ändrades i 36 procent av målen med muntlig förhandling, jämfört med 19 procent av målen utan sådan förhandling.
Det är historiska siffror, och sambandet bevisar inte att förhandlingen i sig orsakar skillnaden. Men det visar varför frågan förtjänar att tas på största allvar.
Ska möjligheten att få rätt mot Försäkringskassan kunna påverkas av vilken förvaltningsrätt som prövar ditt mål?
Och vilken betydelse har domstolarnas arbetsbelastning?
Kan tidsbrist och effektivitetshänsyn i praktiken bidra till att muntliga förhandlingar nekas?
Vi vet inte om så är fallet, men när vi på kort tid får tre domar upphävda på grund av att våra klienter felaktigt nekats muntlig förhandling finns det all anledning att granska hur bestämmelsen tillämpas.
För varje sådan felaktig handläggning riskerar att innebära ytterligare månader av väntan, oro och ekonomisk otrygghet för människor som redan befinner sig i en mycket utsatt situation.
Domstolarna ska vara en garanti mot felaktig myndighetsutövning. Inte ytterligare ett lotteri.
Vi är naturligtvis glada över våra framgångar i kammarrätterna. Men det är samtidigt bekymmersamt att vi gång på gång behöver driva dessa frågor till högre instans för att våra klienter ska få den rättssäkra prövning de har rätt till.
Rättssäkerheten ska inte vara beroende av var i Sverige du bor eller vilken domstol som handlägger ditt mål.