Ännu en domstolsframgång för Myndighetsjuridik!
Vår klient har autism och ADD, två livslånga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trots omfattande medicinska underlag där behandlande läkare beskrev en helt och stadigvarande nedsatt arbetsförmåga nekade Försäkringskassan honom sjukersättning.
Avslaget kom efter att myndigheten konsulterat sin försäkringsmedicinska rådgivare (FMR), vars bedömning tillmättes avgörande betydelse. De behandlande läkarnas slutsatser fick däremot inte motsvarande genomslag.
Vi överklagade beslutet till förvaltningsrätten och begärde muntlig förhandling.
Men strax innan förhandlingen skulle hållas hände något anmärkningsvärt.
FÖRSÄKRINGSKASSAN GJORDE EN HELVÄNDNING!
Efter att på nytt ha konsulterat sin försäkringsmedicinska rådgivare kom myndigheten plötsligt fram till att vår klients arbetsförmåga var helt och stadigvarande nedsatt – och hade varit det sedan november 2023!
Förvaltningsrätten har nu bifallit överklagandet och slagit fast att klienten har rätt till hel sjukersättning från november 2023.
Det är naturligtvis mycket glädjande. Men det väcker också allvarliga frågor.
Hur kan Försäkringskassan först neka ersättning med stöd av sin medicinska rådgivare, för att sedan ändra uppfattning efter ännu en konsultation med samma funktion?
En FMR träffar normalt inte den försäkrade, utan lämnar sin bedömning utifrån medicinska handlingar. Ändå ser vi återkommande hur dessa yttranden tillmäts mycket stor betydelse medan behandlande läkares bedömningar ifrågasätts.
Kammarrätten i Stockholm har i mål nr 4771-24 behandlat frågan om vilken betydelse ett FMR-yttrande ska ha. Ett sådant yttrande får inte ersätta en självständig bedömning av den samlade medicinska utredningen.
Är det den samlade medicinska bevisningen som avgör rätten till ersättning – eller vilken slutsats Försäkringskassans egen rådgivare kommer fram till?
Vi välkomnar att Försäkringskassan till slut ändrade inställning. Men myndighetens ansvar är att fatta korrekta beslut redan från början.
Hur många andra sjuka orkar aldrig driva sina ärenden till domstol och får därför aldrig uppleva en liknande helvändning?