Vår klient med ME/CFS har varit sjukskriven i olika omfattning sedan 2008. Sedan 2020 har hon varit helt sjukskriven. Hon har försökt återgå i arbete flera gånger, men försöken har misslyckats.
Specialistläkare har bedömt att hennes arbetsförmåga är helt nedsatt och att ytterligare rehabilitering inte kan förväntas återställa den.
Ändå ansåg Försäkringskassan att hon inte hade rätt till sjukersättning.
Ett av myndighetens argument var att kvinnan även har övervikt och att det fortfarande finns behandlingsmöjligheter som skulle kunna förbättra hennes fysiska förmåga.
Därmed skulle det, enligt Försäkringskassans resonemang, också kunna finnas utrymme för en viss arbetsförmåga.
Stanna gärna upp vid det resonemanget.
Kvinnan har ME/CFS. Men Försäkringskassan hänvisar till möjligheten att behandla hennes övervikt.
Är det verkligen tillräckligt att en behandling kan förbättra någon del av en människas funktionsförmåga?
Eller måste det också finnas medicinskt stöd för att behandlingen faktiskt kan förbättra den arbetsförmåga som är nedsatt?
Vi på Myndighetsjuridik överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg, där även muntlig förhandling hölls.
Och idag, den 16 november, kom domen.
VI FICK RÄTT – HEL SJUKERSÄTTNING FRÅN JUNI 2025!
Det mest intressanta är hur domstolen bemöter Försäkringskassans argument.
Förvaltningsrätten utesluter inte att en viktnedgång skulle kunna förbättra vissa av kvinnans fysiska förmågor.
Men domstolen konstaterar att det är hennes ME/CFS-relaterade symtom – bland annat kronisk trötthet, bristande uthållighet, kognitiva nedsättningar, yrsel och smärta – som orsakar arbetsoförmågan.
Domstolen framhåller dessutom att det saknas kliniskt stöd för att symtomen vid ME/CFS förbättras genom viktnedgång.
Med andra ord: Även om kvinnan skulle gå ner i vikt och återfå viss fysisk förmåga, innebär det inte att hon skulle återfå sin arbetsförmåga.
Och därmed faller också Försäkringskassans argument om kvarvarande behandlingsmöjligheter i denna del.
Det här är enligt vår uppfattning en mycket viktig rättssäkerhetsfråga.
Vi ser återkommande hur Försäkringskassan hänvisar till tänkbara behandlingar och rehabiliteringsinsatser när sjukersättning nekas.
Men det räcker inte att en behandling finns.
Det måste finnas stöd för att behandlingen kan förväntas förbättra arbetsförmågan.
Det är en avgörande skillnad.
Vi är naturligtvis mycket glada över att vår klient nu fått rätt till hel sjukersättning.
Men vi vill också lyfta den principiella frågan.