Omvårdnadsbidrag – FK gör rättsosäkra bedömningar

1 januari 2019 genomfördes en reform där vårdbidraget togs bort och ersattes av ett omvårdnadsbidrag och en merkostnadsersättning. I och med reformen har det blivit betydligt svårare för föräldrar att få sin ansökan om omvårdnadsbidrag beviljad. 

För att kunna beviljas omvårdnadsbidrag krävs att barnets vård- och tillsynsbehov är stort. Det kan t.ex. röra sig om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, diabetes eller andra diagnosbilder som kräver ett större omsorgsbehov än vad som är normalt för jämnåriga friska barn. Många föräldrar som tidigare varit beviljade t.ex. halvt vårdbidrag har i samband med reformen fått det sänkt till en fjärdedel eller fått helt avslag. Detta trots att tillsynsbehovet hela tiden varit densamma. 

Försäkringskassan har utan rättsligt stöd försvårat beviljandet av omvårdnadsbidrag. Myndigheten bortser från domstolspraxis 

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har nu efter en genomgående granskning kommit till slutsatsen att Försäkringskassan gör allt för snäva bedömningar. Av rapporten 2021:10 (publicerad den 14 december 2021) framgår bl.a. följande: 

• För en del föräldrar som tidigare uppburit vårdbidrag har reformen inneburit en försämring
• Försäkringskassan är otydlig med vad som anses ingå i normalt föräldraansvar för barn i olika åldrar. Detta kan leda till att liknande behov hos barn bedöms på olika sätt, vilket skapar rättsosäkerhet. 
• Försäkringskassan gör oklara bedömningar i fall där barn med funktionshinder inte är i skolan (s.k. ”hemmasittare”)
• Försäkringskassan följer inte kammarrättspraxis. Istället fokuserar Försäkringskassan på individuella bedömningar. 

Att Försäkringskassan inte följer domstolspraxis skapar enligt ISF ett rättssäkerhetsproblem. Myndighetsjuridik har drivit ett stort antal ärenden (inklusive omvårdnadsbidrag) där hänvisning gjorts till gällande praxis från domstolar, men som Försäkringskassans handläggare helt bortsett från. Det har förekommit att handläggarna angett att domarna som ombudet hänvisat till rör andra personer än de i ärendet aktuella och att dessa domar därför inte är tillämpliga i ärendet. Detta väcker frågan om handläggarnas juridiska kompetens. 

Försäkringskassans nonchalans mot domstolarna har alltså nu även uppmärksammats av ISF, vilket visar på att handläggningen inte fungerar som den ska. Det är trots allt praxis från domstolarna som visar var bedömningsribban ska läggas i liknande fall. 

Barnkonventionen måste beaktas i frågor som rör barnets bästa

En viktig aspekt som ISF dessvärre helt missat att lyfta rör tillämpningen av barnkonventionen i ärenden som rör omvårdnadsbidrag. 

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Barnkonventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter och understryker föräldrars roll och ansvar för barnet men ålägger samtidigt staten ett stort ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp. 

Eftersom staten har ett ansvar att se till att barnets bästa efterlevs torde det ankomma på en myndighet att väga in hur ett beslut kan komma att påverka barnet rent fysiskt, psykiskt och socialt. Artikel 3 stipulerar att hänsyn ska tas till åtgärder som ”rör” barn, men begreppet bör likväl anses syfta på åtgärder som ”berör” barn. 

Beslut om omvårdnadsbidrag rör rimligen långtgående vad som är bäst för barnet. Genom beviljandet av adekvat nivå av omvårdnadsbidrag ges en förälder bättre förutsättningar för att trygga barnets rättighet till fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Det ter sig därför märkligt varför varken Försäkringskassan eller domstolarna ännu inte börjat tillämpa barnkonventionen i ärenden som rör omvårdnadsbidrag. 

Läs den tidigare artikeln från oss på denna länk - Försäkringskassan har gjort det svårare att få omvårdnadsbidrag