Försäkringskassan ändrar inställning i förvaltningsrätten

Ska den som trots sjukdom försöker arbeta efter sin förmåga riskera att förlora sin sjukpenning just för att personen faktiskt försöker arbeta?

Det är en fråga vi på Myndighetsjuridik ställer oss efter ännu en dom där Försäkringskassan fått backa från sin ursprungliga bedömning.

I det aktuella ärendet företräder vi en person med ME/CFS, svår POTS och kronisk smärtproblematik.

Trots omfattande sjukdomsbesvär försöker vår klient behålla en del av sitt arbetsliv genom att arbeta 25 procent. Arbetsgivaren har gjort flera anpassningar för att detta över huvud taget ska vara möjligt.

Men Försäkringskassan hänvisade bland annat till dessa anpassningar som stöd för att arbetsförmågan inte var nedsatt.

Det som gjorde det möjligt för en sjuk människa att fortsätta arbeta blev alltså en del av argumentationen för att neka sjukpenning.

Det medicinska underlaget beskrev omfattande begränsningar i både fysisk och mental uthållighet. Vid ME/CFS är det dessutom särskilt viktigt att beakta PEM (post-exertional malaise), som innebär att även begränsad ansträngning kan leda till kraftig försämring efteråt.

Vår klients läkare hade tydligt beskrivit hur arbetsinsatsen krävde återhämtning och hur en ökning av arbetstiden riskerade att försämra hälsotillståndet.

Ändå ansåg Försäkringskassan att underlaget inte tillräckligt visade hur arbetsförmågan var nedsatt.

I vårt överklagande påtalade vi dessutom att myndigheten inte hade bemött innehållet i ett omfattande kompletterande läkarintyg, trots att det innehöll just de förklaringar som efterfrågades.

FÖRSÄKRINGSKASSAN ÄNDRADE UPPFATTNING I DOMSTOL

Under domstolsprocessen medgav Försäkringskassan att vår klients arbetsförmåga faktiskt hade varit nedsatt med 75 procent under de aktuella perioderna.

Den 6 november 2026 upphävde Förvaltningsrätten i Göteborg samtliga tre överklagade beslut, däribland besluten som rörde sjukpenninggrundande inkomst (SGI).

Det är en viktig framgång för vår klient.

Vilka signaler skickar Försäkringskassan till sjukskrivna när viljan att arbeta, trots allvarlig sjukdom, riskerar att vändas emot dem?

Att någon klarar av att arbeta 25 procent med omfattande anpassningar betyder inte att personen klarar av att arbeta mer.

Tvärtom kan det vara just anpassningarna och den begränsade arbetstiden som gör att personen över huvud taget kan fortsätta arbeta.

Det är skillnad mellan att kunna utföra en arbetsuppgift och att ha en arbetsförmåga som går att upprätthålla dag efter dag.

En sjukförsäkring som ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom får inte fungera på ett sätt som gör människor rädda för att använda den arbetsförmåga de faktiskt har kvar.

Ingen ska behöva välja mellan att försöka arbeta efter sin förmåga och att riskera sin ekonomiska trygghet. Ett sjukförsäkringssystem som motverkar människors vilja att arbeta behöver granskas och ifrågasättas.