Försäkringskassan respekterar inte domstolsavgöranden

Försäkringskassan hade tidigare beslutat att avslå ansökan om sjukpenning då man ansåg att det fanns en full arbetsförmåga. Beslutet överklagades till förvaltningsrätten som ändrade Försäkringskassans beslut. Enligt förvaltningsrätten var det visat att arbetsförmågan var helt nedsatt p.g.a. sjukdom. 

Försäkringskassan överklagade inte domen till kammarrätten, varför domen skyndsamt skulle ha verkställt. Istället började handläggaren utreda den enskildes sjukpenninggrundande inkomst, SGI, varpå man valde att inte betala ut någon sjukpenning för större delen av den period som domstolen hade prövat. 

JO påtalar att förvaltningsrättens dom innebär att överklagandet bifölls helt och att alla förutsättningarna för rätt till sjukpenning var uppfyllda. Enligt JO ska Försäkringskassan efter en sådan dom inte vidta några särskilda utredningsåtgärder när det gäller de frågor som domstolen redan har tagit ställning till. 

JO är mycket kritisk till det som framkommit och Försäkringskassan får allvarlig kritik för hanteringen av ärendet och avser även att följa utvecklingen på området.

Att Försäkringskassan väljer att inte verkställa en dom i sin helhet är synnerligen anmärkningsvärt. Inte nog med att Försäkringskassan från början gjort en felaktig bedömning när man nekat sjukpenningen, myndigheten väljer även att nonchalera domstolsavgöranden. Därigenom visar Försäkringskassan brist på respekt för domstolsväsendet. 

Det är även på tiden att Försäkringskassan börjar ta till sig den domstolspraxis som kommer från kammarrätterna. Myndighetsjuridik har drivit ett stort antal ärenden där det gjorts adekvata hänvisningar till domstolspraxis från kammarrätterna. Handläggarna väljer dock oftast att inte fästa någon som helst vikt vid dessa högst relevanta domar. Den motivering som då ges är att domarna avser andra personer (!).  

Att nonchalera domar på ett så flagrant sätt är en uppseendeväckande urholkning av rättssäkerheten. I ett demokratiskt rättssamhälle är det av största vikt att en myndighet fattar beslut som är rättssäkra. Detta inkluderar att även beakta domstolspraxis och att förhålla sig till principen att lika fall ska bedömas på lika sätt. Vad kammarrätterna kontinuerligt gör är att ge vägledning för var bedömnings ribban ska läggas i mål såsom sjukpenning. Ändå väljer Försäkringskassan att avsiktligt lägga ribban orimligt högt när det kommer till exempelvis läkarens beskrivning av på vilket sätt besvären nedsätter arbetsförmågan. För den enskilde blir det i praktiken en omöjlighet att ta sig över ribban, oavsett hur tydliga de medicinska underlagen är.