Nyheter & artiklar från Myndighetsjuridik

Försäkringskassan bortser från suicidrisk

Det är i sådana här ärenden som frustrationen inte känner några gränser: när myndigheten med en byråkratisk okänslighet och arrogans beslutar att avslå ansökan om sjukpenning, trots tydliga signaler om individens allvarliga psykiska ohälsa med självmordsbenägenhet.

mamma och barn, ledsna.

Myndighetsjuridik AB driver just nu ett ärende där personen i fråga, låt oss kalla honom för Simon, har ansökt om sjukpenning på grund av en allvarlig ångestproblematik, depression, utmattningssyndrom samt posttraumatisk stressyndrom (PTSD). Läkaren har beskrivit den psykiatriska problematiken som komplex och det finns en tydlig medicinsk motivering angiven till varför Simons arbetsförmåga bedöms vara nedsatt. 

Senare under hösten 2020 inträffade en kraftig försämring i Simons tillstånd med en reell suicidrisk, och psykiatriska kliniken bedömde att han måste akut läggas in för stabilisering. Simons ångest och depression hade tilltagit och det fanns planer på att han skulle avsluta sitt liv. Under de efterföljande dagarna upprättades en krisplan och det gjordes stora insatser från vårdens sida för att stabilisera Simons stämningsläge. 

Försäkringskassan bedömde dock, även vid sin omprövning, att Simon hade en arbetsförmåga på 100%, inklusive den tid som han hade varit inlagd (!).  

Vid omprövningen i januari 2021 uppmanas Försäkringskassan att särskilt beakta uppgiften om Simons självmordsbenägenhet. På ett selektivt sätt väljer dock omprövaren att helt och hållet bortse från de högst relevanta uppgifterna i ärendet, och nämner inte med ett ord att Simon de facto blivit inlagd på psykiatrisk klinik p.g.a. suicidrisken. Motiveringen i omprövningsbeslutet lyder enligt följande:  

 

Försäkringskassans beslutsmotivering är direkt häpnadsväckande och visar på hur myndigheten inte sätter individen i fokus. Beslutet visar även på hur Försäkringskassan på ett arrogant sätt tillämpar svepande och slentrianmässiga motiveringar. 

I sammanhanget inställer sig även frågan vad syftet med en omprövning egentligen är. En omprövning ska rimligen vara en förutsättningslös ny prövning i sak. Allt för ofta tenderar dock omprövningshandläggarna att inte ändra det tidigare beslutet, om det inte har kommit in nya medicinska underlag i ärendet (men normalt sett inte ens då). 

Det kan inte nog poängteras hur Försäkringskassan arbetar på medborgarnas uppdrag och ska uppträda respektfullt och på ett sätt som inger förtroende. I ett bra kundbemötande ingår även att faktiskt lyssna på vad den enskilde själv säger och inte ha som utgångspunkt att uppgifterna saknar substans. 
 
Det är dags att Försäkringskassan på allvar börjar rannsaka sig själv, och i synnerhet när det kommer till omprövningsverksamheten. Det kan inte anses vara realistiskt att en person med allvarlig psykisk ohälsa och med självmordsbenägenhet som kräver inneliggande vård, ska betraktas som fullt frisk och tvingas ut på arbetsmarknaden på 100%. 

Att Försäkringskassan systematisk väljer att bortse från vårdens professionella bedömning, men även de uppgifter som den enskilde själv lämnar, visar hur myndigheten sätter rättssäkerheten ur spel. Det vore önskvärt om Sverige kunde vara ett världsledande exempel på ett tryggt och säkert socialförsäkringssystem. Tyvärr är vi långt därifrån, vilket Simon som så många andra fått erfara.