Objektiva undersökningsfynd inte längre nödvändiga vid bedömning av rätt till sjukpenning vid psykisk ohälsa
Frågan i målet var i vilken grad Försäkringskassan kan ställa krav på undersökningsfynd gjorda av läkare när det kommer till psykiatriska diagnoser (såsom utmattningssyndrom, depression, ångest osv). Enligt HFD krävs inte att det i det medicinska underlaget redovisas undersökningsfynd som bygger på annat än läkarens iakttagelser och uppgifter från den enskilde. Domstolen poängterar även att ett läkarintyg där bedömningen huvudsakligen grundas på den enskildes egen beskrivning av sitt tillstånd kan vara tillräckligt för beviljandet av sjukpenning.
En kvinna hade sjukskrivit sig för utmattningssyndrom och beviljats sjukpenning under 180 dagar. Hon var dock fortsatt sjuk efter denna period och ansökte om sjukpenning för ytterligare ca 2 månader. Bedömningskriterierna för nedsatt arbetsförmåga ändras efter 180 dagar och gäller därefter alla typer av arbeten som finns på arbetsmarknaden. Försäkringskassan avslog hennes ansökan och hänvisade till att det i det medicinska underlaget saknades objektiva undersökningsfynd som bekräftade hennes sjukdom och att diagnosen styrktes mest av hennes egna uppgifter om sitt tillstånd. Då hon inte kunde arbeta nollade Försäkringskassan även hennes sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Kvinnan anlitade Myndighetsjuridik AB och överklagade till förvaltningsrätten som dömde till hennes fördel. Rätten ansåg att det medicinska underlaget var tillräcklig för att styrka nedsatt arbetsförmåga inte bara mot hennes ordinarie arbete utan även mot normalt förekommande arbeten. Därmed var även hennes SGI skyddad.
Försäkringskassan överklagade till kammarrätten. Kammarrätten resonerade likt Försäkringskassan och ansåg att det medicinska underlaget inte var tillräckligt utan objektiva undersökningsfynd och att kvinnans SGI skulle nollas.
Högsta förvaltningsdomstolen tog upp ärendet och dömer nu till kvinnans fördel genom att upphäva kammarrättens dom och fastställa förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen uppger att avgörande för prövningen av rätten till sjukpenning vid psykiatriska tillstånd är läkarens bedömning och värdering av den enskildes uppgifter tillsammans med eventuella iakttagelser som läkaren gjort. Det krävs inte att det i det medicinska underlaget redovisas undersökningsfynd som bygger på annat än läkarens iakttagelser och uppgifter från den försäkrade. Även ett läkarintyg där bedömningen huvudsakligen grundas på uppgifter från den försäkrade kan vara tillräckligt för att det ska anses vara sannolikt att den försäkrade saknar förmåga att utföra den typ av arbete som prövningen av rätten till sjukpenning avser.
Ombud för kvinnan i samtliga instanser var Myndighetsjuridik AB.