Lindrig psykisk utvecklingsstörning med relaterade funktionsnedsättningar ger rätt till hel aktivitetsersättning

Kammarrätten i Stockholms dom meddelad 2021-01-25 i mål 3287-20

Den försäkrade som har diagnosen lindrig psykisk utvecklingsstörning hade ansökt om hel aktivitetsersättning. Han har inlärnings-, språk- och koncentrationssvårigheter samt svårt med motorik och socialt samspel, och har gått i särskola, bor på ett gruppboende och har en boendestödjare. Försäkringskassan avslog ansökan på grund av att det medicinska underlaget inte visade på besvär som var av sådan omfattning att hans arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel i ett väl anpassat arbete, där hänsyn kunde tas till hans besvär.

Förvaltningsrätten gick på Försäkringskassans linje och tillade att de tillgängliga läkarutlåtandena var kortfattade och oprecisa, samt att utredningen som hänvisades till var för gammal för att i sig kunna ges avgörande betydelse för hur funktionsnedsättningarna påverkade arbetsförmågan idag.

Kammarrätten konstaterar att den försäkrade har en medfödd bestående funktionsnedsättning och att han aldrig har förvärvsarbetat utan varit beviljad aktivitetsersättning. Med hänvisning till HFD 2019 ref.48 noterar kammarrätten att en grundförutsättning i prövningen av arbetsförmågan är att den ska relateras till ett förvärvsarbete (även anpassat sådant) på arbetsmarknaden, varför till exempel daglig verksamhet faller utanför begreppet. Kammarrätten anser att utredningen visar att den försäkrade har stadigvarande funktionsnedsättningar som medför omfattande aktivitetsbegränsningar, och att de anpassningar som skulle krävas är av sådan omfattning att hans arbete skulle sakna ett ekonomiskt värde för en arbetsgivare. Den försäkrades arbetsförmåga ska därför anses vara nedsatt i förhållande till alla förvärvsarbeten på arbetsmarknaden och han har rätt till hel aktivitetsersättning.