Kammarrätten tillrättavisar förvaltningsrätten – ska förutsättas vara självständig och opartisk till den enskilde och Försäkringskassan

I domen tar kammarrätten upp förvaltningsrättens förhållningssätt till Försäkringskassan och anger att domstolen inte kan vid sin prövning utgå från att Försäkringskassans bedömningar är korrekta om den enskilde inte kan bevisa annat. Kammarrätten anser att förvaltningsrätten i ett mål om sjukpenning ska självständigt pröva om Försäkringskassan överträtt sina befogenheter eller tolkat eller tillämpat lagstiftningen fel. Därutöver ska rätten ta ställning till de bevis-, bedömnings- och skälighetsfrågor som förekommer i den typen av mål. Förvaltningsrätten förutsätts alltså vara självständig och opartisk i förhållande till den enskilde och Försäkringskassan, och rätten kan inte på förhand utgå från att den bedömning eller inställning som en part har gett uttryck för är korrekt. Trots att den enskilde har bevisbördan och ska göra sannolikt att hen har rätt till den sökta förmånen, saknas det enligt kammarrätten stöd för att kräva att den enskilde i rätten ska klarlägga felaktigheter i det överklagade beslutet.