Kammarrätten: ingen arbetsförmåga påvisad genom att vara aktivt arbetssökande

Den 50-åriga mannen var sjukskriven för svår depression, hjärntrötthet och kronisk smärta till följd av en tidigare stroke. Han hade nedsatt förmåga att ta initiativ, bibehålla koncentration samt planera och genomföra aktiviteter. Han hade fått information om att han under sjukskrivningen måste vara aktivt arbetssökande hos Arbetsförmedlingen för att skydda sin SGI och sökte därför arbete och även gick på två intervjuer tills Arbetsförmedlingen informerade honom om att han inte kunde vara inskriven när han är sjukskriven. Av det medicinska underlaget framgick att han inte hade förutsättningar att kunna hantera ett vanligt förekommande arbete varken på hel- eller deltid.

Försäkringskassan beslutade att det medicinska underlaget inte gav stöd för att hans besvär var av den omfattningen att han inte skulle kunna arbeta med något som inte ställer höra krav på koncentration, något som är av enklare kognitiv karaktär, något rutinartat och väl avgränsat. Att den försäkrade klarat av att söka arbeten och gå på intervjuer innebar enligt Försäkringskassan att han uppvisat en arbetsförmåga. Förvaltningsrätten fann inga skäl att göra annan bedömning än Försäkringskassan. 

Kammarrätten konstaterar att utredningen i målet visar en komplex sjukdomsbild som påverkat den försäkrades arbetsförmåga. Att han dessutom varit beviljad sjukpenning både före och efter den aktuella perioden för samma besvär bekräftar bilden. Kammarrätten bedömer att utredningen i målet ger stöd för att arbetsförmågan varit helt nedsatt under aktuell period. Att den försäkrade varit inskriven hos Arbetsförmedlingen och gått på två intervjuer för att skydda sin SGI innebär enligt kammarrätten inte att han visats ha arbetsförmåga. Överklagandet bifalls därför och den försäkrade har rätt till hel sjukpenning för aktuell period.