Kammarrätten beviljar hel sjukpenning för utmattningssyndrom och depression
Kvinnan som led av utmattningssyndrom och depression hade ansökt om hel sjukpenning men förnekats av Försäkringskassan med hänvisning till brist på objektiva undersökningsfynd. Förvaltningsrätten tog Försäkringskassans sida men kammarrätten beviljar nu ansökan med hänvisning till Högsta förvaltningsdomstolens praxis i HFD 2022 ref.47 där objektiva undersökningsfynd inte längre krävs vid psykiatriska diagnoser.
Kvinnan som var diagnosticerad med utmattningssyndrom och recidiverande depression hade ansökt om hel sjukpenning för perioder där hon tidigare beviljats tre fjärdedel. Hennes tillstånd hade varit oförändrad under en längre tid, hon var arbetslös och hade bedömts av läkare att inte vara i skick att söka arbete på den öppna arbetsmarknaden. Hon hade deltagit i insatsen meningsfull sysselsättning via socialpsykiatrin och i Arbetsförmedlingens MIA Vidare -projekt utan resultat.
Försäkringskassan avslog ansökan med hänvisning till att det medicinska underlaget saknade objektiva undersökningsfynd som visade att hennes arbetsförmåga var nedsatt mer än tre fjärdedelar för de aktuella perioderna. Den nämnda arbetsträningen och aktiviteten hos Arbetsförmedlingen tydde tvärtom på viss arbetsförmåga ansåg Försäkringskassan. Att hon fått hel sjukpenning beviljad för såväl tiden före som efter de aktuella perioderna förklarade Försäkringskassan med att hennes tillstånd fluktuerat.
Vid överklagandet till förvaltningsrätten anslöt sig domstolen till Försäkringskassans resonemang och avslog överklagandet. Rätten ansåg att läkarintygen inte tillräckligt konkret beskrev kvinnans hinder att utföra psykiskt lättare arbetsuppgifter i en lugn miljö och att det saknades grund för läkarens bedömning av arbetsförmågan, det saknades med andra ord objektiva undersökningsfynd och graderingar av besvären i det medicinska underlaget.
Kammarrätten konstaterar nu att när sjukskrivningen grundar sig på psykiatriska tillstånd måste läkarens bedömning i stor utsträckning utgå från den enskildes egna uppgifter. Vid psykiatriska tillstånd krävs det inte längre enligt Högsta förvaltningsdomstolens praxis (HFD 2022 ref.47 p.16 och 18) några objektiva undersökningsfynd som innehåller annat än läkarens iakttagelser och den försäkrades egna uppgifter. Vad arbetsträning beträffar i kvinnans fall har dessa uppgifter en mycket begränsad betydelse då den inte varit att jämställa med arbetsförmåga i normalt förekommande arbete. Kammarrätten bedömer sammantaget att underlaget visar att arbetsförmågan sannolikt varit helt nedsatt under de aktuella perioderna varför överklagandet ska bifallas.
Ombud i målen var Myndighetsjuridik.