Kammarrätten återförvisar målet till Försäkringskassan pga felaktig indragning av sjukpenning

Frågan i målet är om Försäkringskassan haft fog för att dra in den försäkrades sjukpenning på grund av att denna inte velat delta i undersökning inför ett särskilt läkarutlåtande. Försäkringskassan får begära att den försäkrade genomgår en kompletterande undersökning om det behövs för bedömningen av rätten till ersättning och ersättningen får dras in eller sättas ned om den försäkrade utan giltig anledning vägrar medverka till utredningsåtgärder.

Kammarrätten konstaterar att Försäkringskassans möjlighet att dra in sjukpenningen endast ska användas med försiktighet och som en undantagsåtgärd. Att Försäkringskassan får begära in ett särskilt läkarutlåtande är enligt förarbetena enbart tänkt som ett komplement till avstämningsmöten. Enligt kammarrätten bör möjligheten att dra in ersättningen i första hand användas som påtryckningsmedel för den försäkrades medverkan i utredning då det är myndighetens uppgift att få den försäkrade att förstå vikten av utredningen.

Kammarrätten finner att det i aktuella målet har funnits oklarheter kring tillräcklig utredning av diagnos och att behandlande läkare har uppmanat Försäkringskassan att ringa eller boka in ett avstämningsmöte. Försäkringskassan har dock varken gjort några försök att boka in ett sådant möte eller redovisat några närmare överväganden till varför något möte inte skulle behövts, trots att det varit känt att den försäkrade haft svårt att medverka redan vid ett vanligt läkarbesök. Mot denna bakgrund anser kammarrätten att Försäkringskassan inte haft fog för att dra in sjukpenningen. Kammarrätten upphäver därför underliggande instansernas avgöranden och återförvisar målet till Försäkringskassan för prövning av rätten till sjukpenning.