Hel sjukersättning trots pågående rehabilitering
Enligt kammarrätten handlande den pågående rehabiliteringen om att kunna bibehålla nuvarande funktionsförmåga, inte att arbetsförmågan på sikt kan förbättras. Kammarrätten poängterar att en verklighetsbaserad bedömning måste göras. Därutöver måste det beaktas om den försäkrade under längre tid varit borta från arbetsmarknaden.
Den försäkrade som led av kroniska funktionsnedsättningar med bland annat gång- och balanssvårigheter, långvarig smärtproblematik och depression ansökte om uppgradering från tre fjärdedels till hel sjukersättning. Försäkringskassan avslog ansökan och bedömde att hon hade förmågan att arbeta med något fysiskt lätt anpassat arbete som inte var kognitivt krävande och där man kunde ta pauser.
Den försäkrade överklagade Försäkringskassan beslut. Förvaltningsrätten avslog överklagandet men bedömde till skillnad från Försäkringskassan att arbetsförmågan var för närvarande helt nedsatt. Förvaltningsrätten ansåg dock att pågående rehabilitering kunde innebära en förbättring av arbetsförmågan varför den inte kunde bedömas vara nedsatt för all framtid.
Kammarrätten anser nu att det i aktuellt fall inte handlar om någon arbetslivsinriktad rehabilitering utan att de pågående behandlingarna avser att bibehålla den befintliga funktionsnivån och lindra smärtproblematiken. En verklighetsbaserad bedömning utifrån den samlade utredningen, och att den försäkrade inte under lång tid varit i kontakt med arbetsmarknaden, är att hon inte kan anses ha någon kvarvarande förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Kammarrätten anser att arbetsförmågan är stadigvarande helt nedsatt och att hel sjukersättning ska beviljas.