Försäkringskassan medger hel sjukpenning för ME/CFS i kammarrätten
Försäkringskassan avslog ansökan om sjukpenning på samma intyg som perioden före. Förvaltningsrätten instämde med Försäkringskassan och hänvisade till bristande objektiva undersökningsfynd i medicinska underlaget. I kammarrätten ändrade Försäkringskassan inställning och medgav sjukpenning på samma underlag. Den försäkrade hade även fått sjukpenning direkt efter aktuell period på samma underlag.
Kvinnan som hade diagnosen måttlig till svår myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) hade ansökt om sjukpenning för en fyramånadersperiod i början av 2020. Hon hade tidigare haft sjukpenning för samma tillstånd under flera månader precis innan aktuell period och det medicinska underlaget visade tydligt att hennes arbetsförmåga var nedsatt. Den försäkrade påtalade även en försämring i sitt tillstånd i förhållande till den tidigare bedömningen som gjorts.
Försäkringskassan och sedermera förvaltningsrätten ansåg att det inte tillräckligt tydligt framgick i det medicinska underlaget att arbetsförmågan var nedsatt med minst en fjärdedel och avslog ansökan och överklagandet. Såväl Försäkringskassan som förvaltningsrätten hänvisade till arbete i lugn miljö med mindre fysisk belastning och utan höga krav på koncentrationsförmåga och bedömde att ingen försämring hade skett.
Den försäkrade överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten där Försäkringskassan ändrade inställning och medgav att hon skulle beviljas hel sjukpenning i enlighet med sin ansökan. Försäkringskassan angav i kammarrätten att det medicinska underlaget numera räckte till att göra sannolikt att arbetsförmågan var helt nedsatt i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden under aktuell period. Försäkringskassan bedömde i kammarrätten att den försäkrades tillstånd varit detsamma sedan den första bedömningen där hon medgetts sjukpenning varmed kammarrätten beslutade att hon hade rätt till sjukpenning enligt ansökan.