Försäkringskassan gör en kovändning i kammarrätten i fråga om aktivitetsersättning
Efter ca 2 års processande får den enskilda rätt i sin ansökan om aktivitetsersättning. Till slut medger Försäkringskassan att man haft fel från början. Det är förstås bra med ett sådant medgivande. Livet hade dock varit så mycket lättare för den enskilda om man från början sluppit den långdragna energidränerande processen.
Den försäkrade hade under 9 år lidit av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Försäkringskassan höll med om att diagnoserna påverkade hennes arbetsförmåga negativt men bedömde att hon ändå trots begränsningarna kunde arbeta med något anpassat med tydliga instruktioner och få stressande moment och avslog hennes ansökan om aktivitetsersättning. Förvaltningsrätten instämde i Försäkringskassans förhållningssätt och ansåg att det medicinska underlaget inte tillräckligt utförligt beskrev på vilket sätt arbetsförmågan var nedsatt i ett anpassat arbete.
I kammarrätten ändrar Försäkringskassan uppfattning och medger bifall till överklagandet. Kammarrätten bifaller därför överklagandet och den försäkrade får rätt till aktivitetsersättning.