Får sjukersättning trots saknad uppgift om alla arbetslivsinriktade rehabiliteringsmöjligheter är uttömda
Kvinnan hade medfödda funktionsnedsättningar och hade uppburit aktivitetsersättning tills hon fyllde 30 varefter hon ansökte om sjukersättning. Försäkringskassan avslog ansökan på grund av saknade beskrivande detaljer i den medicinska utredningen. Förvaltningsrätten ansåg det inte bevisat att samtliga arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder var uttömda och avslog överklagandet. Kammarrätten anser nu till skillnad från förvaltningsrätten att det medicinska underlaget räcker till att bevisa att kvinnan har rätt till tre fjärdedels sjukersättning.
Den försäkrade hade fått aktivitetsersättning fram tills att hon fyllde 30 och ansökte därefter om sjukersättning. Försäkringskassan ansåg dock att det medicinska underlaget inte tillräckligt tydligt beskrev hur kvinnans funktionsnedsättningar påverkade hennes förmåga att utföra specifika arbetsuppgifter och avslog ansökan. Av utredningen framgick bland annat att kvinnan hade medfött ryggmärgsbråck och hydrocefalus, neurogen blås- och tarmrubbning, kognitiva svårigheter med nedsatt uppmärksamhet, nedsatt inlärningsförmåga samt nedsatt arbetsminne och nedsatta exekutiva funktioner vad gäller organisation och planering. Hon använde permobil och rullstol på grund av gravt nedsatt styrka och känsel i båda benen. Hon klarade inte att på egen hand utföra enstaka uppgifter som att bädda en säng och behövde påminnas om att tömma blåsan. Hon hade personlig assistans för av- och påklädning samt toalettbesök och personlig hygien med 88 timmar i veckan.
Förvaltningsrätten ansåg det bevisat att kvinnan hade nedsatt arbetsförmåga mot många arbeten på arbetsmarknaden men noterade att det av utredningen inte framgick vad som hade hindrat klaganden från att delta i Arbetsförmedlingens arbetslivsinriktade rehabilitering. Rätten bedömde därför att alla arbetslivsinriktade rehabiliteringsmöjligheter inte var uttömda och avslog överklagandet.
Kammarrätten håller med förvaltningsrätten om att det är en brist att det i utredningen inte framgår om klaganden prövat arbeta eller arbetsträna. Trots det anser kammarrätten efter en verklighetsförankrad bedömning att utredningen ger tillräckligt stöd för att visa att funktionsnedsättningarna medför aktivitetsbegränsningar av sådan art och omfattning att den klagande endast kan anses ha begränsad förmåga att försörja sig på arbetsmarknaden. Kammarrätten uppger även att det inte finns något som visar att ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering skulle förbättra arbetsförmågan. Då det även framgår av specialistläkarintyg att klagandens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar beviljar kammarrätten tre fjärdedels sjukersättning.