Beviljas sjukpenning för ME/CFS trots avsaknad av objektiva fynd

Kammarrätten i Stockholms dom meddelad 2020-06-10 i mål 5068-19

Den försäkrade blev 2015 sjukskriven från sitt arbete som socialpedagog för utmattningssyndrom och depression. I början av 2018 utreddes hon och fick diagnosen ME/CFS med allvarlighetsgraden medelsvår. När hon ansökte om sjukpenning under våren 2018 avslog Försäkringskassan hennes ansökan på grund av att det medicinska underlaget inte tillräckligt utförligt beskrev på vilket sätt diagnosen påverkade hennes arbetsförmåga och för att det saknades objektiva undersökningsfynd. Försäkringskassan ansåg att det i underlaget inte fanns några konkreta beskrivningar av hur den försäkrades besvär begränsade hennes arbetsförmåga och att hon därför kunde arbeta med något som kräver låg kognitiv förmåga åtminstone i viss omfattning. Den försäkrade hade tidigare beviljats sjukpenning för samma besvär och kom även att få det efter aktuell period.

Förvaltningsrätten höll en muntlig förhandling där behandlande läkare hördes som vittne. I det medicinska underlaget fanns även en redovisning av specialinsats från Arbetsförmedlingen samt ett läkarintyg som konstaterade att den försäkrade behövde vila och sova flera gånger per dag, vilken uppgift förvaltningsrätten särskilt beaktade i sin bedömning. Förvaltningsrätten fann att den försäkrade gjort sannolikt att arbetsförmågan varit helt nedsatt på grund av sjukdom under aktuell period och beviljade sjukpenning. Dock var rätten oenig och förvaltningsrättsfiskalen anförde i sin skiljaktiga mening bland annat att beskrivningarna av aktivitetsbegränsningarna var för allmänt hållna.

Kammarrätten avslår Försäkringskassans överklagande och finner ingen anledning att göra någon annan bedömning än den som förvaltningsrätten gjort. Dock finns även i kammarrättens dom en skiljaktig mening där en av de tre domarna hade velat bifalla överklagandet och neka sjukpenning för aktuell period på grund av brist på konkret bevis.