Beviljas sjukersättning i kammarrätten – arbetslivsinriktad rehabilitering anses utsiktslös
Trots att såväl vården som Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare bedömt att någon förbättring i tillståndet inte var möjlig inom överskådlig tid, beslutade handläggaren ändå att avslå ansökan. I beslutet angavs att den enskilde skulle kunna utföra något annat normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Med hjälp av Myndighetsjuridik överklagades beslutet till förvaltningsrätten, som valde att instämma i Försäkringskassans bedömning. Kammarrätten undanröjde dock underinstansernas beslut och förklarade att arbetsförmågan var stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom.
Den försäkrade hade en långvarig besvärsbild med kroniskt smärttillstånd, påtagliga kognitiva störningar samt en psykisk ohälsa. Den försäkrade hade ett välanpassat arbete där han kunde arbeta halvtid till stor del på sina egna villkor. Både läkarna och Försäkringskassans egna medicinska rådgivare var enhälliga om att några ytterligare arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser inte skulle leda till någon förbättring. Inte heller att byta jobb skulle hjälpa utan det medicinska underlaget visade att arbetsförmågan var nedsatt i förhållande till normalt förekommande arbete.
Försäkringskassan avslog överklagandet och hänvisade istället till att den försäkrades nuvarande arbetsuppgifter inte kunde anses välanpassade och resonerade på den grunden vidare att det kunde finnas en arbetsförmåga i ett annat arbete som var mer anpassat och kravlöst. Förvaltningsrätten höll med Försäkringskassan.
Kammarrätten anser att utredningen i målet visar tydligt att den försäkrade har till följd av sjukdom omfattande funktions- och aktivitetsbegränsningar, både fysiska och psykiska, som inte kommer att förbättras och som sätter ner hans arbetsförmåga till hälften. Då det i utredningen saknas uppgift om huruvida arbetslivsinriktad rehabilitering anses uttömd vid ursprungliga ansökningstillfället bedömer kammarrätten att förutsättningarna för sjukersättning inte var uppfyllda vid tiden för ansökan eller vid tiden för Försäkringskassans omprövning. Dock finns det enligt kammarrätten tillräckligt med underlag i målet för att pröva om sjukersättning kan utgå vid en senare tidpunkt. Kammarrätten anser att det är utrett att den försäkrades nuvarande arbete är väl anpassat och att det står klart att ytterligare åtgärder inte kan leda till någon förbättrad arbetsförmåga. Därutöver har Försäkringskassan beviljat den försäkrade halv sjukersättning från och med nio månader senare. Kammarrätten ändrar därför förvaltningsrättens dom och beviljar den försäkrade sjukersättning enligt överklagandet.
Ombud för den försäkrade var Myndighetsjuridik AB.